Alfons är min absoluta älskling och ingen kan få mitt hjärta att smälta som han med sina härligt gröna ögon.
Jag tror att Alfons är en på miljarden då han nästan är för mycket "mänsklig".
Han är min skugga och kommer när jag ropar och vill helst bara vara nära mig.
Han är mycket känslig för hur jag mår och om jag är lite ledsen eller är hemma och är sjuk så viker han inte en tum från min sida, men om jag är på strålande humör så är han det med.

Och vi har verkligen våra rutiner om hur allt ska gå till, och gladast blir han när klockan ringer och jag vaknar, äntligen kan han få lite uppmärksamhet!!
Han är en fantastisk på alla sätt och vis, då det har kommit nya katter till hemmet är han den första som är där och hälsar och tar hand om nykommlingen, och Alla katterna tycker om honom.
Jag har aldrig hört honom morra eller fräsa, jag tror att dom glömde den funktionen när han blev till ;)

När han var fertil så älskade han att åka på utställning men tyvärr efter kastreringen så blev han rätt tjock och pälsen blev lite längre så han få vara hemma till hans stora förtret.
Men när det vankas kattungar i huset då är han på topp, han vakar vid lådan och lämnar dom inte med blicken, men när dom är lagomt busiga och hänger i svansen och i öronen då ligger han bara på mattan och spinner, men ger dom lite välförtjänad uppfostran då och då ;)

Och snart är det nya på väg...